-
En rädsla som sprider sig
Smärta, obehag
Sväljer oron som bubblar upp inom mig
Den finns inte, har inte rätten att infinna sig riktigt än
Jag är stark, jag har hela mitt liv framför mig
Jag är inte en sån person
Sådana personer är svaga, trötta och bleka
Sådana människor har inga ambitioner, drömmar eller mål
Förnekelse
Jag vet mycket väl
Men viljan att skjuta ifrån mig ovissheten,
är starkare än rädslan för vad som kommer visa sig
.
Tom, trött, vill inte, du förstår inte.
Mina ord räcker inte fram till dig.
Det är konstigt det där,
Hur ord från en person kan låta så annorlunda för en annan.
Viskleken, allt blir till en enda röra.
Vad är sagt, till vem och vad menade vi?
När ord inte längre räcker till väljer många tystnaden.
Men jag kan inte låta bli.
Vända mig inåt, utåt,
Ut-och-in blir jag när jag inte kan yttra mig.
Måste.
Ord är mitt syre, tankar är mitt blod.
Mina ord räcker inte fram till dig.
Det är konstigt det där,
Hur ord från en person kan låta så annorlunda för en annan.
Viskleken, allt blir till en enda röra.
Vad är sagt, till vem och vad menade vi?
När ord inte längre räcker till väljer många tystnaden.
Men jag kan inte låta bli.
Vända mig inåt, utåt,
Ut-och-in blir jag när jag inte kan yttra mig.
Måste.
Ord är mitt syre, tankar är mitt blod.
'
För vad vet de som påstår att det finns något kallat perfektion
Gråa, ointressanta personer med elaka ögon och sylvassa ord
Det tränger igenom, genomskinligt, ser rakt igenom
Kala, vita, desinfekterade liv, med en lagom touch av ångest
Bygger en så tjock fasad att de inte längre kan se ut
Att de inte längre kan känna livet
Gråa, ointressanta personer med elaka ögon och sylvassa ord
Det tränger igenom, genomskinligt, ser rakt igenom
Kala, vita, desinfekterade liv, med en lagom touch av ångest
Bygger en så tjock fasad att de inte längre kan se ut
Att de inte längre kan känna livet
..
"Den tid som tar oss framåt verkar ibland bortslösad.
Bortslösad, på onda aningar, hårda ord och tårar.
När den tid som tar oss bakåt, som tillåter oss att minnas,
helt plötsligt verkar som en svunnen tid.
Vart tar man vägen då?"
Bortslösad, på onda aningar, hårda ord och tårar.
När den tid som tar oss bakåt, som tillåter oss att minnas,
helt plötsligt verkar som en svunnen tid.
Vart tar man vägen då?"
´
"Vi simmar i ett hav fullt av val,
stretar runt i det oändliga.
Korta, snabba andetag, som inte ger någon luft.
Kippar efter andan, söker svar på alla frågor.
De frågor som en gång blev ställda.
Luften tränger ut ur mina lungor,
in och ut, in igen.
Rutinen ligger häl i häl med oss,
vi är människor som de kallar
slentrianer.
Luften tränger ut ur mina lungor,
In och ut, in igen."
stretar runt i det oändliga.
Korta, snabba andetag, som inte ger någon luft.
Kippar efter andan, söker svar på alla frågor.
De frågor som en gång blev ställda.
Luften tränger ut ur mina lungor,
in och ut, in igen.
Rutinen ligger häl i häl med oss,
vi är människor som de kallar
slentrianer.
Luften tränger ut ur mina lungor,
In och ut, in igen."
När jag är med dig
i huset mittemot kan jag se deras värld genom ett fönster
genom ett fönster, med vita kanter, kan jag se hur de äter en middag tillsammans
tillsammans, kvinna och man, sitter de och ser varandra djupt in i ögonen
att känna denna intimitet, fast ändå vara så långt ifrån är en konstig känsla
men denna känsla är bara några mil ifrån mig
du är där, och jag är här
i fem myror och fyra elefanter beskriver de detta fenomen så bra
inte förstod jag innebörden då
hur stor skillnaden verkligen är på att vara här, eller att vara där
att du är där och jag är här känns tomt
saknar en djup blick
saknar din varsamma hand runt min midja
ditt skratt klingar inuti mig än
och det är då jag vet
att jag är som mest levande,
när jag är med dig
genom ett fönster, med vita kanter, kan jag se hur de äter en middag tillsammans
tillsammans, kvinna och man, sitter de och ser varandra djupt in i ögonen
att känna denna intimitet, fast ändå vara så långt ifrån är en konstig känsla
men denna känsla är bara några mil ifrån mig
du är där, och jag är här
i fem myror och fyra elefanter beskriver de detta fenomen så bra
inte förstod jag innebörden då
hur stor skillnaden verkligen är på att vara här, eller att vara där
att du är där och jag är här känns tomt
saknar en djup blick
saknar din varsamma hand runt min midja
ditt skratt klingar inuti mig än
och det är då jag vet
att jag är som mest levande,
när jag är med dig
-
"jag har en längtan
en längtan som tar mig dit jag vill.
ett skogsbryn fyllt med skällsord och hat
förvandlas till lovsång.
ett löfte, fastbundet kring din handled
slits sakta bort.
ett löfte en gång så stort
helt plötsligt obefintligt."
-
"Mitt hjärta skälver till i samma takt som lögnen byter skepnad.
I vinterns dova tecken, letar jag förtvivlat igenom det förflutna.
Vad som hade kunnat bli, vad som hade kunnat fungera.
Stanna till, granska, bedöm och förkasta.
Livet, det kommer ingen levande ur."
I vinterns dova tecken, letar jag förtvivlat igenom det förflutna.
Vad som hade kunnat bli, vad som hade kunnat fungera.
Stanna till, granska, bedöm och förkasta.
Livet, det kommer ingen levande ur."
