När vråna blir trängre och trängre
Vad gör man inte. Tror jag gör allt, för att få känna den känslan, en gnutta av hopp innan det är för sent. Bitterljuvt, dofter, tonfall och betoning på ord, åh jag dör. Så bekant, så nära och tillgänglig, men så jävla långt borta.
Kommentarer
Trackback
