Ironi och inre stormar
Vad jag är glad, precis just idag, att jag har en blogg som jag kan skriva av mig på. Har tankar som flyger runt innanför mitt pannben, och de gör mig bara mer och mer galen. Ovisshet, smaka på det ordet. Visst är det så man blir rädd? Man nästan ryser till en aning. Ovissheten är hemskt, jag klarar inte av den. Man kan bara gå runt och tänka, tänka och sedan som grädden på moset hoppas litegrann också. Underbart!
Åh....tror inte det är så många som läser min blogg så på det sättet är det skönt att kunna skriva av sig utan folk som inte känner en ska läsa det. Iofs gör det inte mig så mkt, jag berättar ju inte vad det handlar om direkt. Mer känslan och humöret jag är på idag. Ironi är nåt jag känner av idag också. Världen är så fruktansvärt fylld med ironi. Ute är det soligt och vackert, men inuti mig? Mörkt och stormigt. Mer ironiskt får man leta efter....
Ska iafl träffa Sofie idag, och träna med mamma senare ikv, kommer jag förhoppningsvis på andra tankar.
Nehe, Ciao!
