Kvällstankar
God kväll!
Som vissa kanske har räknat ut så är jag hemkommen från Cypern, kom hem i fredags. Jag hade en helt förträfflig vecka tillsammans med tre härliga tjejer. Det var 30 grader varmt och sol varje dag, vilket innebar stek och bad i sin tur. Vi köpte oss alla fyra varsin badmadrass som vi flöt omkring på i havet; först paddlade vi ut så långt vi förmådde oss, och lät sedan vågorna dra oss iland igen. Mysigt. :)
Något annat som kanske inte har undgått er (med tanke på mitt förrförra inlägg) är att jag har skaffat mig en tatuering. "Sempre Insieme" pryder numera nedre delen av min nacke och jag måste säga att jag tycker om den så mycket! Efter att jag hade gjort den var jag rädd att jag inte skulle se den så mycket, men i vårt badrum har vi en flyttbar spegel ovanför toaletten och en helt vanlig spegel ovanför handfatet. Så om man vrider den flyttbara spegeln på rätt sätt mot den ovanför handfatet kan man utan några som helst problem se sig själv bakifrån, vilket ju betyder att jag kan se min tatuering! Glad glad glad.
Vet inte om detta låter töntigt, och vet inte varför jag skriver det här, men är faktiskt kärare än någonsin just, precis nu! Känner att jag har så mycket att vara glad över just nu. Jag har slutat skolan, jag börjar bli helt bra i mitt knä, jag har ett arbete att gå till, jag har underbara vänner, en världsbäst pojkvän och en finfin hund. Alla dessa olika beståndsdelar i mitt liv gör mig just nu till en väldigt lycklig och tacksam människa. Jag tror jag har börjat förstå vad det är som verkligen betyder något. Är det att ha nya, dyra prylar, eller är det att känna att man har något tryggt att komma hem till? Vad är viktigast; en ny Iphone/HTC, eller en person man kan vara sig själv med och ändå bli så jävla älskad? Jag vet, det är uppenbart vilket som är viktigast när jag lägger fram det såhär, men ni förstår ändå poängen va? Visst, jag skulle inte tacka nej till den människa som erbjöd sig ge sin Iphone/HTC till mig. Nej, jag skulle bli skitglad, tacka och ta emot! (Och säkert skryta om det också för den delen.) Det kan jag inte säga något annat om. Men det jag vill pointera är att jag inte skulle finna någon långsiktig lycka i att få något sådant, snarare ett mer kortsiktigt lyckorus som innfinner sig en kort tid efter att det sker.
Kärlek till vänner, familj och djur är något helt annat. Tillit, trygghet och att dela lycka med en annan person måste ju vara något av det bästa som finns. Det är det som gör mig så sjukt, sjukt, sjukt tacksam.
Vilket djupt inlägg detta blev, men kände verkligen för att skriva av mig lite. Hoppas att ni förstår och kan känna igen er lite i mina tankegångar. God kväll! <3
Som vissa kanske har räknat ut så är jag hemkommen från Cypern, kom hem i fredags. Jag hade en helt förträfflig vecka tillsammans med tre härliga tjejer. Det var 30 grader varmt och sol varje dag, vilket innebar stek och bad i sin tur. Vi köpte oss alla fyra varsin badmadrass som vi flöt omkring på i havet; först paddlade vi ut så långt vi förmådde oss, och lät sedan vågorna dra oss iland igen. Mysigt. :)
Något annat som kanske inte har undgått er (med tanke på mitt förrförra inlägg) är att jag har skaffat mig en tatuering. "Sempre Insieme" pryder numera nedre delen av min nacke och jag måste säga att jag tycker om den så mycket! Efter att jag hade gjort den var jag rädd att jag inte skulle se den så mycket, men i vårt badrum har vi en flyttbar spegel ovanför toaletten och en helt vanlig spegel ovanför handfatet. Så om man vrider den flyttbara spegeln på rätt sätt mot den ovanför handfatet kan man utan några som helst problem se sig själv bakifrån, vilket ju betyder att jag kan se min tatuering! Glad glad glad.
Vet inte om detta låter töntigt, och vet inte varför jag skriver det här, men är faktiskt kärare än någonsin just, precis nu! Känner att jag har så mycket att vara glad över just nu. Jag har slutat skolan, jag börjar bli helt bra i mitt knä, jag har ett arbete att gå till, jag har underbara vänner, en världsbäst pojkvän och en finfin hund. Alla dessa olika beståndsdelar i mitt liv gör mig just nu till en väldigt lycklig och tacksam människa. Jag tror jag har börjat förstå vad det är som verkligen betyder något. Är det att ha nya, dyra prylar, eller är det att känna att man har något tryggt att komma hem till? Vad är viktigast; en ny Iphone/HTC, eller en person man kan vara sig själv med och ändå bli så jävla älskad? Jag vet, det är uppenbart vilket som är viktigast när jag lägger fram det såhär, men ni förstår ändå poängen va? Visst, jag skulle inte tacka nej till den människa som erbjöd sig ge sin Iphone/HTC till mig. Nej, jag skulle bli skitglad, tacka och ta emot! (Och säkert skryta om det också för den delen.) Det kan jag inte säga något annat om. Men det jag vill pointera är att jag inte skulle finna någon långsiktig lycka i att få något sådant, snarare ett mer kortsiktigt lyckorus som innfinner sig en kort tid efter att det sker.
Kärlek till vänner, familj och djur är något helt annat. Tillit, trygghet och att dela lycka med en annan person måste ju vara något av det bästa som finns. Det är det som gör mig så sjukt, sjukt, sjukt tacksam.
Vilket djupt inlägg detta blev, men kände verkligen för att skriva av mig lite. Hoppas att ni förstår och kan känna igen er lite i mina tankegångar. God kväll! <3
Kommentarer
Trackback
