Jag hatar dig för det
Nu ska jag vara djup. Mitt hjärta värker efter det. Jag behöver uttrycka mig för att få ut det. Få ut all frustration, all bitterhet, allt du gjort mot mig. Den du gjort mig till. Stengjutit mig till nåt jävla monster. Jag hatar dig för det. Dum som jag är sitter jag och låter tårarna trilla nerför mina kinder, men vad ska jag göra? Det går inte att stoppa dem.
Ett sår inom mig är resultatet efter dessa år. Jag blir varken smartare eller mer förvirrad av att skriva av mig, det känns bara skönare för stunden. Jag hatar dig för det. Alla regler, all spänning, all känslokallhet och den likgiltighet du ställde inför oss. Ingen kärlek, passion eller värme. Du skapade dina stenfigurer i tron om att det skulle få dig att må bättre. Jag hatar dig för det. Du är som häxan i Narnia. Förtrollar alla de du föraktar eller blir osäker av till stenfigurer. Du stoppar tiden, låter alla andra anpassa sig efter dina regler och din värld. Det finns inget annat, och kommer heller aldrig att göra det.
Du kan låtsas att saker har förändrats, att du bryr dig. Men det som sårar mig mest är vetskapen om att du inte känner mig. Vad vet du om mig egentligen? Ingenting. Det värker, och kommer inte sluta nu heller. Det blir bara skönare för stunden. Jag hatar dig för det.
Kommentarer
Trackback
