nicole

Har lust att skriva av mig. Vill inte be om lov, glida medströms och hålla med. Struntar i vem som ger mig tillåtelse, åt vilket håll strömmen leder och jag bryr mig inte ett dugg om vad andra tycker. Man måste leva sitt eget liv. Skapa det man gör. Ska man sitta gammal och grå och tänka att jag var i alla fall en drottning när jag var ung? Jag satte de andra på plats, jag lät ingen annan stjäla min tron, eftersom jag vaktade den så hårt jag kunde. Tog till alla medel, lemlestade den som utmanade mig. Nej. Jag är ingen drottning. Kommer aldrig att vara det heller. Jag letar efter det som är äkta, det som känns. Djupt ända in i hjärtat. Det som får mig att skratta, det som får mig att sätta mobilen på ljudlös. Stanna tiden, stanna upp, lev i detta ögonblick just nu. Låt blodet i våra ådror förbli stilla en stund, känn efter. Lev just nu. Alla jävla drottningar kan gott sitta där på sin tron, men vad de inte kommer att inse förrän det är för sent är att de är ensamma. Ingen jävel bryr sig om en glåmig drottning när hon blivit rynkig och grå. Ingen kommer att buga och lyda order. För de har skapat sina egna liv, utifrån sina egna villkor. Ge och ta. Inte bara ta.