You are not alone
Ja, vad ska jag säga om det här ämnet. Jag tror ju på att det finns någonting där som vi människor inte riktigt kan ta på. Som är svårt att hitta en logisk förklaring till. Vet att jag har skrivit om det tidigare, då det hände mig en sak på jobbet. Samtidigt som jag är faschinerad utav det, så kan jag inte hjälpa att jag även känner mig en gnutta rädd. Eller okej, en gnutta är väl en underdrift; väldigt rädd.
Många man pratar med säger "Det är inget att vara rädd för, de vill dig inget illa. Se dem som dina kompisar." Jo men tjena. Önskar dock att jag kunde ändra synsätt på det hela, så jag slapp gå runt och vara rädd, för det känns lite onödigt kan man tycka. Det värsta är på kvällen då jag ska sova, för då har jag hela dagen gått runt och övertygat mig själv om att jag inte alls är rädd och att jag minsann är världens mest tuffa människa.
Men sedan blir det kväll, och det är då jag inser (samma visa samma kväll) att jag inte alls är världens tuffaste människa.
Hur är det med er läsare, känner ni igen er?
Kommentarer
Trackback
