nicole

Men jag vet varför. Allt har inte alltid varit lätt, och det är det fortfarande inte. Innan kunde jag bara vara arg, det var som ett skyddsnät, ingen kunde komma förbi det. Men nu när jag bestämt mig för att sluta vara arg eftersom det inte löser någonting, blir det helt plötsligt jobbigt. För jag vill bygga upp en bra relation mellan oss, jag vill det. Jag vill kunna ringa er och säga: "Hej, jag är ledig idag. Jag kommer över en stund och bara umgås och myser lite." Men det tar emot. Något fruktansvärt. Därför att jag är en person som vill ha rättvisa. Ibland är jag millimetersrättvis, och det kan ibland vara till min nackdel, men i sådana här lägen vet jag inte om det är bra eller inte. För man ska ju inte glömma saker som har hänt. Man kan förlåta, men vissa saker går inte att glömma.

Jag menar, hur ska man kunna glömma någonting som fortfarande är aktuellt i ens liv? Ni vill inte ändras, ni har alltid rätt. Bla bla bla. Orkar inte, men samtidigt som jag känner att jag vill lägga ner allt, känner jag också att jag vill. För jag har insett att det är viktigt det här med att vårda sina relationer. Man ska inte kasta bort dem utan anledning. Och jag är ingen människa som gör det, men ibland får det faktiskt vara nog. Det får det verkligen. En människa tål inte hur mycket som helst.

Så det är väl det jag egentligen söker. Rättvisa. Justice. Hoppet att ni någon dag ska komma till mig och säga: "Förlåt Nicole, vi hade fel. Vi är verkligen ledsna för allt som har hänt, men vi är beredda att försöka på nytt. Vill du försöka?"

Åh. Förstår om jag gör vissa utav er förvirrade nu, men jag känner inte att jag måste förklara allt heller. För även om denna blogg är tillgänglig för alla, så skriver jag ju främst för att ventilera och rensa ur det som behöver komma ut ur mitt huvud. Och det är jäkligt fullproppat kan jag lova.

Men, för att avsluta detta inlägg någorlunda positivt måste jag ändå säga att allt dåligt medför verkligen något bra. Jag har lärt mig att allting ordnar sig, ALLTID. På ETT eller ANNAT sätt. Det kommer alltid finnas människor som STÄLLER UPP. Det gäller bara att inse vilka dessa människor är när man ligger där sårad på botten. Öppna ögonen för de som kommer finnas vid er sida, i alla lägen. Det är de personer ni ska lägga energi på.