Efter ett par dagar i feberkladdiga lakan
Nu var det ett tag sedan ni hörde något ifrån mig, och anledningen är inte så ljuv. Jag har blivit sjuk, vilket är en utav de saker som jag avskyr allra mest. När man blir sjuk kan man inte göra de saker som man hade planerat, man kan inte träffa de personer som man hade planerat att man skulle ha träffat, och kanske värst av allt; man måste leva totalt isolerat från omvärlden. Sedan jag kom hem från jobbet i onsdags morse har jag inte varit utomhus över huvud taget.
Så nu, efter ett par dagar i feberkladdiga lakan börjar jag känna mig allmänt trött och less på att vara sjuk. Det suger så hårt. Det värsta jag skulle kunna göra nu är att låtsas att jag är frisk, för då skulle jag spela ett spratt med min kropp, och den skulle med största sannolikhet kunna slå bakut och bestämma sig för att bli sjuk ett extra tag.
Ah, jag är trött på mig själv. Att umgås med sig själv såhär intensivt i några dagar och inte göra någonting brukar oftast för min del resultera i att jag inte står ut med mina egna tankar. För dem finns det så många utav. Tänker hitåt, tänker ditåt, och till slut avslutas allt i en enda salig röra inuti mitt huvud.
Så nu tänkte jag bli kvitt min galenhet. Det är det jag blir när jag skriver här. Jag får ut alla ord och tankar som jag har inuti mig, för att jag sedan ska kunna bli klok på vad jag egentligen vill och tycker. Visserligen delar jag inte med mig om allt som pågår i mitt liv här, men en viss beståndsdel iafl. Och när jag har kastat, spottat och skrikit lite här, ja, då kan jag sansa mig och absorbera in de bra och positiva sakerna som jag vill behålla inuti mitt huvud igen.
Call me weird, but you're just like me.
Kommentarer
Trackback
