Jag tankar tankar
Idag är det onsdag, vilket innebär ledig dag för min del. Jag skulle egentligen vart iväg och förtidsröstat idag, men jag har dragit på mig en stor förkylning, så jag vet inte om det känns så lockande. Jag missade dessutom min körlektion igår (hur kunde jag glömma?!) så jag ska ta den idag istället.
Körkortet känns läskigt tycker jag, det kommer allt närmre och närmre, och varje morgon när jag vaknar så får jag en känsla som säger att jag borde varit uppe hela natten och pluggat ungefär.. Och det går ju inte, för om jag hade varit det så hade jag ju varit galeeeet trött dagen efter. Man måste ju sova. Herregud.
Jag tror jag har rätt kloka tankar men jag har aldrig blivit klok på dem. (Hur nu det hänger ihop.) De har liksom alltid etsat sig fast på mig som blodiglar, och vägrat släppa taget tills det som jag tänker på verkligen har försvunnit. Det innebär att jag just nu har rätt så många blodiglar som suger sig fast på mig för tillfället, och det suger. (Hehe.) Men jag måste erkänna att jag trivs med mina tankar, de får ju mig att inse att det alltid går att se saker utifrån olika perspektiv, och ibland är det nödvändigt.
Men inte när det handlar om körkortet, för då går mina tankegångar ungefär såhär: "Jag måste plugga mer", "Jag kommer ta körkortet." "Jag klarar aldrig det här (oftast när jag kommer till avsnittet "bilens egenskaper")" "Fan vad glad jag kommer vara när det är över", och så går det runt, dessa tankar kretsar runt i min hjärna och tar upp i princip hela tankeverksamheten hos mig, vilket gör att jag verkar lite frånvarande när jag håller på med någonting annat. Men jag antar att det är så det är, jag är lite utav en filosof. Hellre det än naturvetare!
Körkortet känns läskigt tycker jag, det kommer allt närmre och närmre, och varje morgon när jag vaknar så får jag en känsla som säger att jag borde varit uppe hela natten och pluggat ungefär.. Och det går ju inte, för om jag hade varit det så hade jag ju varit galeeeet trött dagen efter. Man måste ju sova. Herregud.
Jag tror jag har rätt kloka tankar men jag har aldrig blivit klok på dem. (Hur nu det hänger ihop.) De har liksom alltid etsat sig fast på mig som blodiglar, och vägrat släppa taget tills det som jag tänker på verkligen har försvunnit. Det innebär att jag just nu har rätt så många blodiglar som suger sig fast på mig för tillfället, och det suger. (Hehe.) Men jag måste erkänna att jag trivs med mina tankar, de får ju mig att inse att det alltid går att se saker utifrån olika perspektiv, och ibland är det nödvändigt.
Men inte när det handlar om körkortet, för då går mina tankegångar ungefär såhär: "Jag måste plugga mer", "Jag kommer ta körkortet." "Jag klarar aldrig det här (oftast när jag kommer till avsnittet "bilens egenskaper")" "Fan vad glad jag kommer vara när det är över", och så går det runt, dessa tankar kretsar runt i min hjärna och tar upp i princip hela tankeverksamheten hos mig, vilket gör att jag verkar lite frånvarande när jag håller på med någonting annat. Men jag antar att det är så det är, jag är lite utav en filosof. Hellre det än naturvetare!
Kommentarer
Trackback
