Saknad

Har precis varit med mamma på Maxi, och efter det var vi på sjukhuset och hälsade på farfar. Man märker verkligen hur han blir tröttare och tröttare, hur varje sak som han gör blir svårare för honom att göra. På ett sätt känns det jobbigt, men å andra sidan är han gammal och har levt sitt liv. Han har dessutom saknat farmor i snart 5 år. Det tär på en, att sakna någon. Tro mig, jag vet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0