Förklaring till mina statusar på Facebook
Har varit lite överallt denna dag känns det som. I skolan, vid spelefanten, hos Ellinor, hemma, på sjukhuset, hos Fredrik, hos Amer. Allt känns bara så upp och ner just nu. Och jag vet inte ifall det är så det kanske borde vara, eller om jag ska ta och vända tillbaks allt nu. Jag blir bara galen av alla dessa tankar (därav mina väl valda ord på facebook, "These thoughts are killing me." För det gör de verkligen. Jag tänker och tänker, men jag blir fan inte klokare utav det.
Därför vore det ju väldigt skönt att bara stänga av, strunta i allt emotionellt, avvakta och se. Vad formellt det låter - låt oss avvakta och se. Något som en högt uppsatt politiker skulle säga när landets ekonomi håller på och rasa samman: "Vi avvaktar och ser." Men det är så jag känner just nu. Det känns som att bollen inte är på min planhalva längre, det är inte min tur att passa bollen. Ibland krävs det att den andra parten försöker. Jag vill inte vara den som inser, för det enda som finns att inse är att du har fel.
Åh, ursäkta för mina kvällstankar. Det bubblar upp väldigt mycket som har legat under ytan ett tag nu bara. Jag vet inte vad jag ska göra utav all oro, all ledsamhet och all ilska som ibland tar överhanden. Det bästa är att bara gå ut och gå. Och gå, och därefter fortsätta att gå. Det är den bästa terapi-metoden jag känner till. (Därav mina andra väl valda ord på facebook, "The best shrink is the walk, just walk away."
Med de orden lämnar jag er här ikväll, och önskar er en god natt!
Därför vore det ju väldigt skönt att bara stänga av, strunta i allt emotionellt, avvakta och se. Vad formellt det låter - låt oss avvakta och se. Något som en högt uppsatt politiker skulle säga när landets ekonomi håller på och rasa samman: "Vi avvaktar och ser." Men det är så jag känner just nu. Det känns som att bollen inte är på min planhalva längre, det är inte min tur att passa bollen. Ibland krävs det att den andra parten försöker. Jag vill inte vara den som inser, för det enda som finns att inse är att du har fel.
Åh, ursäkta för mina kvällstankar. Det bubblar upp väldigt mycket som har legat under ytan ett tag nu bara. Jag vet inte vad jag ska göra utav all oro, all ledsamhet och all ilska som ibland tar överhanden. Det bästa är att bara gå ut och gå. Och gå, och därefter fortsätta att gå. Det är den bästa terapi-metoden jag känner till. (Därav mina andra väl valda ord på facebook, "The best shrink is the walk, just walk away."
Med de orden lämnar jag er här ikväll, och önskar er en god natt!
Kommentarer
Trackback
