nicole

Idag är en motvillig dag. Den gör inte som jag vill. Jag skulle helst av allt vilja träffa mina kära vänner och bara ha det underbart kul, men det är inte något som kommer fungera i praktiken.

Inte det att jag inte skulle kunna ha kul med mina vänner, för det säger ju sig självt att jag kan, det är mer så att jag egentligen BORDE göra andra saker. Hatar det ordet, borde. Och vad är det då som hindrar mig från att träffa mina vänner denna junidag?

Körkortet. Den där förbannade plastbrickan SKA bli min denna sommar, och det har jag lovat mig själv. Det är det som gör det omöjligt för mig att ignorera det faktum att jag är 19 år och inte har något körkort. Det är banne mig dags alltså!

Dessutom vill jag inte att min kära pojkvän ska tvingas skjutsa runt på mig överallt, jag vill kunna ge tillbaka. Och jag vill känna att jag har tagit det där steget i rätt riktning, att jag har avslutat ett viktigt kapitel och en stor målstolpe för min del.

Jag har tre mål denna sommar som jag verkligen vill åstadkomma, och dessa tre är:

• Hitta ett nytt sommarjobb
• Ta körkort
• Tatuera mig

Jag har redan hittat ett nytt sommarjobb, så den punkten är redan avklarad. Och jag vet hur pass glad och nöjd man känner sig när man har klarat av något som verkligen har legat och gnagt länge. Att tatuera mig är ju inget som ligger och gnager mig direkt, det är mer en kul grej som jag verkligen vill göra.

Men körkortet då alltså. Det är det som jag måste ta mig tiden till att göra. Jag kan inte längre förbi se det att i princip alla mina kompisar (som har åldern inne) har tagit körkort, vissa utav dem har redan haft sitt "1års-jubileum". Jag vill kunna ringa upp mina kompisar och säga: "Ta på dig skorna, nu bär det av till McDonald's!", för det är det vi har gjort varje gång någon av oss har tagit det. Hämtat upp alla och bjudit den som tagit körkort på McDonald's.

Jag vill också, och nu är det dags att jag tar tag i mitt liv. Punkt.