nicole

Om det fanns ett ställe,
ett ställe utan ord.
Skulle jag tänka,
tänka på allt.
Allt som hänt,
som inte har hänt.
Allt som borde ha hänt,
och hur jag vill att allt ska bli.
Drömmar, tankar och fantasier.
Alltihop blandat till en enda önskan.

Fast nu är saker och ting annorlunda.
Utan varandra går vi ensamma i mörkret och velar.
I valet och kvalet.
Att satsa allt eller låta det va.
Vad vill jag?
Vad vill du?
Vi vet inte,
men allt är så bekant.
Känslor, tankarna, ditt skratt.
Två motsatser som kompletterar varann så bra.
Din värme mot min kalla hud.

Minnen,
är de till för att komma ihåg?
Eller finns de kvar för att såra oss?
För att tära på oss, slita oss i stycken,
och få oss att bryta ihop i ren förtvivlan?
Minnen är vackra,
men smärtsamma.
Svårt att ändra saker som har hänt.
Svårt att bryta invanda mönster.

Men jag tror på dig,
och jag tror att du vill,
visa mig vad du har att ge.
Och jag vill se.