You give love a bad name
Jag känner inte längre det som borde finnas där, utan känner mer utav det som inte finns där. En längtan, till så mycket annat. Är det en längtan som skapar möjligheter, eller en längtan som binder mig fast i mig själv?
Ingen aning. Jag är glad, idag. Imorgon? Jag vet inte. Är det det vi lever för, vi ynkliga människor? Att vakna upp och eventuellt känna oss glada? Det är svårt att börja skriva utan att fortsätta, måste liksom få ur mig det. Tankar väller ur mig, skönt. Är det destruktivt att vara en så tankfull person? Är det något som i längden kommer förstöra mig? Inte nödvändigtvis, men möjligt.
Kommentarer
Trackback
